julafton nästa dag. jag går och lägger mig, drömmer en lucid dröm. jag rider, flyger i luften medan jag håller i mig, använder benen på tyglarna som är långa. jag tycker att det är roligt, ingen skräck inblandad. träffar en gammal klasskompis som helt plötsligt har blivit frisör, sara, där jag var hårmodell förra veckan, ville klippa till håret. 

får följa med henne till hennes facebookhus där hon visar att hon sprängde allt för att hon skulle få fler vänner på fb för att hon då skulle kunna ha större chans att få jobb. på en backe sitter min vän anna som jag inte träffar längre men träffade förra veckan, bland massa andra människor, jag sätter mig ned bredvid henne och berättar att det är en dröm, att hon är med i min dröm och ber henne att komm ihåg det tills hon vaknar. 

sen vaknar jag i drömmen, i mitt gamla rum hos pappa, hela världen är felvänd. min säng står på högkant, jag sitter i den och min hjärna kan inte vänja sig vid att världen är åt ett annat håll. till sist kan den det, jag ramlar ner på golvet och allt ligger huller om buller, sängen står på en annan plats, jag har radat upp mina gosedjur på golvet. min syster sover i sängen bredvid, väcker henne och berättar. hon skrattar åt mig.

sen ska vi åka någonstans eftersom att det är julafton, jag berättar för folk och de säger att de tror mig, de leker med linjaler. jag ska berätta för anna och fråga henne om hon kommer ihåg det vi sa i drömmen, om vi var i samma dröm, men det är inte anna längre utan hjördis, min låtsasmormor. hon ser på mig med stora ögon och säger att hon minns och hon ser lite rädd ut. sedan börjar jag att berätta om drömmen för henne men till slut säger hon att nej det där har jag inte sett, jag var inte med i drömmen. jag blev paff, för jag trodde verkligen att hon förstod vad jag pratade om. 

resan, pappa och hela den familjen var där på resan. mangos, jättestora i en butik. framme, mamma och min syster är där. de säger att jag inte ska ha vit klänning på mig utan gul på julafton, själv har min syster en röd.

sedan vaknar jag upp till vad jag nu tror är verkligheten. känns jäkligt obehagligt allt det här.